Det finns 3 olika sorters dåligt uppförande för småbarn som överstiger kategorin ”irriterande” och måste stoppas med disciplin: farliga handlingar, aggression och att bryta mot de viktigaste reglerna i familjen. 

När ditt barn ägnar sig åt här typen av uppföranden med varningsljus, rekommenderar jag två ”ansvars”-konsekvenser som du kan använda för att bromsa hen: time-out och böter. Låt oss titta på vad de här två innebär...

Disciplintaktik för småbarn nr 1: Time-out

Time-out är en ”ansvars”-konsekvens där du under en mycket begränsad tid berövar ditt barn på två oerhört viktiga saker: frihet och privilegiet att vara med dig. Time-out kräver ett verktyg – en timer – och består av tre enkla steg (Obs: Vid farliga beteenden eller när ditt barn uppför sig riktigt dåligt kan du gå direkt till steg 3): 

• Steg 1: En sista varning. Om din tvååring får ett sammanbrott vid middagsbordet om du inte låter hen leka med sockerskålen, klappa-morra (en varningsteknik för småbarn –klappa med händerna tre till fyra gånger och morrrrrra), rynka på pannan och skaka på huvudet för att säga ”nej” (du kan upprepa denna rutin också). När du har fått hens uppmärksamhet säger du: ”Arg. Arg. Jamie är arg på pappa. Jamie vill ha sockret nu! Men... inget socker! Inget socker! Men vet du vad? Pappa kommer låta dig få något annat. Vill du ha en brödbit eller din polisbil?”

• Steg 2: Räkna till tre. Om ditt barn inte låtsas om varningen ska du se allvarlig ut och lugnt upprepa det han vill ha och sedan säga ”Nej”, och räkna till tre. Du ska lära ditt barn att time-out är något som hen gör mot sig själv (inte något som du gör för att vara elak). Om ditt barn slutar uppföra sig illa innan du kommer till tre ska du inte göra en time-out. Belöna samarbetet genom att spela ”dum” (få ditt barn att känna sig smart/snabb/stark). Lite senare kan du med lite beröm och skvaller ge hen komplimanger för att hen lyssnade ordentligt, och när det är läggdags kan ni småprata lite innan du släcker ljuset.

• Steg 3: Isolera ditt barn. Nu är det slutpratat. Led hen lugnt (eller, om du måste, bär hen) till time-out-platsen.

Det är en bra idé att välja timeout-platsen i förväg. En stol eller nedersta trappsteget kan fungera för vissa barn. Men små barn, och livliga barn i alla åldrar, behöver i regel bli instängda – i en lekhage om de är under två år eller i sitt rum om de är över två år. 

En time-out bör vara en minut per år i barnets ålder (t.ex. 3 minuter om barnet är 3 år). Du borde köpa en timer med en hög ringsignal. Timern är fantastisk för att låta både dig och ditt barn veta när hens time-out är över. Presentera timern till ditt barn som Herr Drrring och låt hen höra hur den låter. Det gör att ditt barn kan höra när time-outen är över, och det ger även dig ett bra svar när att ge när hen ber om att få komma ut (”Det är inget jag bestämmer, det är Herr Drrring som bestämmer”).

När utbrottet är över och ditt barn kan lämna ska ni inte prata om timeouten på en halvtimme eller så. Bara lek lite med honom eller ge honom lite uppmärksamhet. Det är dags att släppa ilskan och låta ditt hjärta förlåta. Om han fortfarande är arg, bemöt honom med respekt, men låt honom sedan vara ifred. Många barn behöver sura lite efter att ha blivit disciplinerade. 

En stund efter hens time-out talar du om hur ledsen du är över att du behövde göra det. Senare på dagen ska du prata med hen om vad som hände och skvallra till hens leksaker om händelsen (och läxan du ville att hen skulle lära sig). Vid läggdags ska du betona läxan genom att berätta en saga om en liten kanin som uppförde sig illa och om vad som hände med hen. 

Disciplintaktik för småbarn nr 2: Ge böter

Om timeout är som att åka i fängelse så är att ge böter som att ge en böter, helt enkelt. Det är en konsekvens i form av att ”ta ansvar” som riktar sig till ditt barns växande kärlek till frihet och ägarskap. Den här taktiken är bäst för barn över två år (helst tre år och uppåt).

Bötesmetoden straffar ditt barn genom att privilegier eller leksaker tas ifrån dem. Anpassa straffet till brottet. Med andra ord, om han trotsar dig genom att spela basket inomhus, ta bort bollen en stund. (Påföljder som knyter straffet till brottet kallas även för logiska konsekvenser.) 

När du tar bort ett privilegium, ska du tala om för ditt barn att du vet hur gärna hen vill ha det, men att det som hen gjort inte är okej. Till exempel, om din treåring vägrar att sluta kasta kex till huden, så tar du bort kexen och säger, ”Du tycker om att se Roffe äta kex, men kex är för människor... inte för hundar. Mamma sa, ”Stopp, nej, nej, nej” men Eleanor lyssnade inte på vad mamma sa, så hejdå kexen. Inga kex för hundar. Nu kan du gå från bordet och leka.” 

Ibland är den ”skattade ägodelen” du tar bort... dig själv. Det är dags att använda den snälla låtsas-som-ingenting- tekniken (ge kalla handen lite grann för att puffa ett barn till samarbete): ”Mamma tycker inte om när du säger sådana saker. De får mig inte att skratta. De gör ont i öronen. Jag går till köket och jag kommer tillbaka om en liten stund när du kommer ihåg hur man pratar snällt.” 

När ditt barn slutar med det negativa beteendet kan du göra något lite roligt för att visa honom att bra saker händer när han följer reglerna. Senare kan du skvallra till pappa på telefonen om när han var duktig och lyssnade och slutade när mamma sa nej. 

Så här ska du inte straffa ett småbarn: Smisk

När du är arg, klappa... slå inte. 

Våld är ett enormt problem i vårt land och det har sina rötter i hemmet. Våra småbarn härmar trots allt det mesta vi gör. Om vi äter med fingrarna så gör de också det. Om vi visslar när vi arbetar, kommer de att försöka göra det också. Så om vi slår dem när vi inte tycker om det de gör, vad tror du då att de lär sig av det?

Att slå barn lär dem att det är okej för stora människor att slå små människor och att det är okej att uttrycka ilska genom våld. Är det verkligen vad du vill lära ditt barn? Och var är logiken i att smiska barn som straff för att de slåss? Vi lär inte barn att inte spotta genom att spotta på dem, eller hur? 

Vi skulle vilja höra hur du på ett effektivt sätt sätter gränser och korrigerar dåligt uppförande, så berätta gärna i kommentarerna nedan! 

Se liknande inlägg

Have questions about a Happiest Baby product? Our consultants would be happy to help! Submit your questions here.

Disclaimer: The information on our site is NOT medical advice for any specific person or condition. It is only meant as general information. If you have any medical questions and concerns about your child or yourself, please contact your health provider. Breastmilk is the best source of nutrition for babies. It is important that, in preparation for and during breastfeeding, mothers eat a healthy, balanced diet. Combined breast- and bottle-feeding in the first weeks of life may reduce the supply of a mother's breastmilk and reversing the decision not to breastfeed is difficult. If you do decide to use infant formula, you should follow instructions carefully.